Utskriftsvänlig sida Skicka till vän

Hur gick avfallet till?

Vi fick för en tid sedan en analys av hur avfallet i vår tids kristenhet startade och som vi vill dela med er som läser här. Det är Jan Johansson i Örnsköldsvik som skrivit denna artikel, och här finns mycket tänkvärt. Detta är del 2 i en serie artiklar som rör sig runt temat Avfall/Väckelse.

/Lennart

Så var det förr
Förr kunde man betrakta Sverige som ett kristet land eftersom våra attityder, lagsystem och normer hade Guds ord som källa. Sakta och steg för steg har vårt lagsystem förändrats, våra värderingar förändrats och våra normer förändrats till att vi idag har något helt annat som ligger till grund för hur vi reagerar, beslutar och agerar i vår nation. Vårt land har åtnjutit stort skydd och stor välsignelse alltsedan de stora väckelserna på slutet av 1800- och 1900-talet, vilka drog upp vårt land från att ha varit ett u-land till att bli ett land i god tillväxt och välmående.

Herren Jesus lade sitt välsignande beskydd över vår nation så att vi inte blev allt för skadad av två världskrig. Vi har inte behövt uppleva några större naturkatastrofer och väldigt fort utvecklades vårt land så att det blev självklart för alla att äta mat varje dag och dricka rent vatten varje dag. Kläder att sätta på kroppen hade alla. Skola och sjukvård för alla blev självklarheter. Omsorg om de svaga etablerades också. Det blev självklart att man skulle stödja den fattige, änkan, den faderlöse och främlingen. Att alla skulle vara lika inför lagen och de som skodde sig på den svagares bekostnad hamnade i skam. Precis som det ska vara i ett kristet land. Anledningen till detta var att Guds Ord fick ligga som en grund i vårt lagsystem och Herren valde då att välsigna. Det finns ingen anledning att leta fram hjältar, politiska partier eller briljanta affärsmän eftersom om inte Herren hade välsignat så hade det inte blivit någon framgång ändå.

Det fanns en levande församling i landet, som hade Guds ord som grund i sina beslut och värderingar. Det gladde Herren! Många olika gudsmänniskor utvecklades och fick förmedla Guds Ords vishet fritt och för intet där de gick fram. Självklarheter under denna tid inom Guds kropp var bön och bönesamlingar. Inom församlingen var det viktigt och betydande. Många deltog. Många personer lärde sig den goda livsstilen att i Jesu namn vädja till den Himmelska Guden. Man bad och vädjade för sina egna barn, föräldrar och sjuka. Man bad för regering och myndigheter. När olika profetiska hälsningar kom tog man dem på allvar och bad även över vad de innehöll. Om man fann att det var Herren som hade talat så gjorde man också vad han hade sagt. Man bad när det fanns krigshot i närheten. Man bad även att ofrälsta själar skulle bli räddade och komma till tro. Herren svarade på dessa böner och Sverige blev ett land som kunde skicka ut missionärer för att sprida evangeliet vidare. Naturligtvis fanns det onda inslag i vår nation även under denna tid, men det var ändå så att folket frågade sin Gud genom församlingarna. Därigenom fick Gud råda och Han valde att välsigna. Att Sverige var välsignande mot den Israeliska staten bidrog också till vårt välstånd.

Ett trendbrott
Så småningom blev det ett trendbrott. Någon gång runt 60- och 70-talet hände väldigt mycket som gjorde att andra influenser fick större och större betydelse och det finns många exempel att nämna på det. Men av alla exempel som finns vill jag bara nämna ett: The Beatles. De är ett strålande exempel på vad som kan hända när ett gäng vanliga grabbar gör så populär musik att de nästan blir avgudade. Uppbackade av kommersiella krafter och idoldyrkande människor blev de enormt populära över hela jorden. I denna pop- och rockkultur som de verkade i, florerade många droger. Främst ”medvetandevidgande” droger. Denna användning av droger skapade hippie- och peacerörelsen i Kalifornien vars slagord blev ”Make love, not war” - men det var hela tiden droger med i bilden. Denna stora användning av droger blev som en dyrkan av onda krafter. Denna dyrkan öppnade dörrar för mörkret och följden av det blev att Kalifornien har många öppna satanistkyrkor.

Gruppen Beatles åkte till Indien och lärde sig att meditera. De leddes av en guru som var deras andliga vägledare. John Lennon gifte sig med Yoko Ono. John Lennon sköts till döds men Yoko Ono är idag en betydande person inom Oneness-rörelsen, en rörelse som idag sprider en förförisk och manipulerande ande. Så förde man in dessa nya tankesätt i västvärlden och det blev en stor meditationskult i hela väst. Parallellt med hippierörelsen började New Age framträda allt mer öppet. Därvid började många människor i vår kultur rådfråga andra källor än Skaparen, den Himmelske Fadern. Många började söka andra källor än det som fanns hos livet självt - Jesus. Detta var ett exempel av mycket som skedde under 60- och 70-talet och som påverkar oss idag. Men de har ett gemensamt: man börjar bryta med den Heliges syn på allting. Man ville ha andra sanningar att hålla sig till. Man ville själv bli som Gud!

Vi blev idoldyrkare
Under denna tid utvecklade vi i Sverige en lust att bli avgudadyrkare. Vi fick ett ökat behov av idoler, så småningom ville många bli idoler själva. Denna lust utvecklades mer och mer till självförgudning och vi började sträva efter att bli våra egna avgudar. Lyx och överflöd, ära och rikedom började bli väldigt betydande mål att sträva efter. Titlar och positioner kunde få lika stor kraft som knarket har på narkomanerna. Det stora Babylon började kalla på oss! Vi började jämföra oss med de som hade blivit något i världen. Trots att Ordet säger:

1 Kor 1:27-29: ”Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, 28 och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, 29 för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.”

Luk 16:15: ”Ty det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.”

Under 60- och 70-talet bröts också Guds ramar om hur sexualiteten bör vara. Fullständigt!

Helt plötsligt började kyrkorna i Sverige att befinna sig i en miljö som inte var så grundat i Guds ord längre. Församlingarna själva höll ut under ett antal år till, där det skulle vara självklart att Guds ord - Bibeln (Skaparens instruktionsbok) låg till grund för vad som var mål och mening för våra värderingar, attityder, liv och lagsystem. Men miljön runt omkring där församlingen hade att verka – vår nation – förändrades snabbt. Själviskheten började växa i vår nation och hyllades mer och mer som något rätt och gott. Det blev svårt för församlingar att hålla ut för de höll på att bli väldigt udda i det här samhället. Vilken församling skulle vilja stimulera själviskheten när Ordet lär oss att det är ett avguderi? Dessutom frestades församlingarna hårt. ”Det verkade så mycket roligare det liv som ickekristna människor levde.”

Vi glömde Gud
Eftersom mentaliteten hos svenska folket förändrades och vår välfärd gjorde att vi inte behövde någon himmelsk hjälp längre, började kyrkor och församlingar tappa sin betydelse. Man glömde bort Guds betydelse för en nation och lärde sig snabbt att man måste klara sig själv. Man lärde sig att bli tillräckligt duktig i sig själv så att man kunde börja konkurrera om resurserna och successivt slå ut de svagare.

Det kom en tid då färre personer döptes och medlemssiffrorna sjönk. Frågorna började ställas: Hur ska vi ändra på denna utveckling? Man gick ofta till Gud och frågade och Herren gav sina svar. Det var ju trots allt bara några decennier sedan vi kunde se vad Herren kunde få för betydelse för vår nation. Herren har fortsatt att hålla sin hand med välsignelse över vår nation för sina älskade barns skull. Ja, det var självklart i församlingarna att man fortsatte att fråga Gud om råd. När Gud inte svarade med tydlig röst eller genom profeterna så fanns kunskapen i Guds ord också. På grund av att nationen snabbt ändrade sina attityder mot att gå mer mot självförgudning, idoldyrkan, hylla sin egen prestation, tillbe sina egna händers verk, så blev därmed kyrkorna mindre intressanta. Medlemsantalet fortsatte att sjunka men det var egentligen ingen fara för församlingen. Det var ju miljön runt omkring där församlingarna verkade i som förföll.

Man började tycka att kyrkorna blev tråkigare och tråkigare trots att inget egentligen förändrades där och Herren var nöjd över att Han fick vara det centrala. Men även kyrkfolket påverkades genom media, genom olika utbildningscentra, på sina arbetsplatser och i sina relationsnät, och det är ju självklart, vi måste anpassa oss och leva i det land vi har att leva i. Gud förändrades inte men vi människor började ställa andra krav på våra liv. Nu var det inte längre tillräckligt med tryggheten hos Gud. Vi ville förändra och utveckla. Många ville ha sitt behov tillgodosett. Till slut ville vi till och med förändra det som fungerade bra. Även det som Herren var nöjd med ville vi förändra och det som redan var efter Den Eviges ordning slängdes också ut. Ty nu hade ”jaget” trätt fram. Den förgudade människan har ett stort behov att tala om att hon har anlänt. Men resultatet blev också att denna New Age-anpassning, (New-Age går ut på att människan och mänskligheten ska bli Gud), kom in i kyrkorna. Och på grund av att kyrkorna måste överleva anpassade vi oss efter människors behov. 

Vi började fråga människor: Vad önskar ni? Hur ska vi ha det i kyrkorna för att ni ska komma? Hur ska vi vara för att ni ska bli nöjda med oss? Det blev helt plötsligt viktigare att ha mycket folk på mötena än att fråga vad Gud ville. Nu var det fara å färde för under denna period började församlingarna att fråga människor till råds istället för sin Gud. Om en gudstjänare strävar efter att tillfredsställa människoviljan istället för att följa Guds vilja, då har Gud avsatt honom från den tjänst Gud gav honom. Han har inte längre kvar Andens sanktion i det han gör även om han kan stå kvar organisatoriskt under lång tid.

Samtidigt vann mammon stora segrar i världen och strävade efter att kommersialisera allt som gick. Det blev nästan som en desperation i kyrkorna när medlemssiffrorna sjönk. Den här situationen började utnyttjas av idémakare. Nu gick det nämligen att börja sälja in olika koncept och idéer till Kristi kropp, och eftersom vi gärna ville utveckla församlingarna vidare så tog vi emot många nya idéer och ”köpte” många nya koncept. Vi började förändra gudstjänsterna till gudstjänster med mer renodlad underhållning. Vi hade lärt oss att underhållning drog folk.

Guds folk började tröttna. Kraften började sina för vi gick inte längre till vår Gud och frågade. Vi gjorde inte längre vad vår Gud tyckte vi skulle göra. Det hade blivit för oss torrt och inte fullt tillfredsställande att gå på gudstjänster och lyssna till Guds ord. Vi behövde underhållning också, ty de krafter och makter som har släppts loss de senaste 4-5 årtiondena påverkar även den kristne. Vi höll inte stånd med hjälp av bön, helgelse och överlåtelse åt Gud. Vi frågade alltför ofta efter någonting annat. Nu ville vi inte längre dö bort från oss själva och betjäna vår Herres syften. Nej nu hade ”jaget” kommit och krävde att få använda församlingen som en plattform för sin egen upphöjelse och tillfredsställelse. Då blev det ju ännu viktigare att förändra så att det drar nytt folk. För då blir ju också JAG större. En ny gud behövdes. En som lät oss dansa runt våra egna händers verk, en gud som bejakade vårt begär efter guld och köttslig tillfredsställelse, en gud som log åt våra själiska lustar.

"Ja kom alla ni som vill bidra till att satsa på det som gynnar oss själva. Låt oss bygga en guldkalv att dansa kring."

Vi insåg inte att den betydande roll som församlingarna haft för vår nation var möjlig att återgå till. De som visade på den vägen började kallas för bakåtsträvare. Vi ställer oss egentligen inte frågorna:

• Har det blivit någon frälst denna vecka?
• Hur många har lämnat sinnesoro och fått återupprättelse genom Guds kraft i församlingen?
• Hur många äktenskap har räddats?
• Hur ser omsorgen ut om de svagaste i församlingen?
• Lever Guds kärlek kvar hos oss?
• Har Den Helige Ande överbevisat oss om vår synd?
• När fick jag be någon om förlåtelse?
• Har det dykt upp några nya människor att ställa sitt hopp till (idoldyrkan) eller har jag hoppet kvar hos Herren?
• Har någon blivit helad genom Herrens nåd?
• Förkunnar vi befrielse för de bundna?
• Får de fattiga ett glädjebud genom oss?
• Förkunnar vi året som Herren har valt?
• Är vi på väg mot himlen eller har någon villfarelse tagit över?

Skulle vi ställa oss dessa frågor skulle vi inse att vi saknar någonting. Istället för att ställa oss dessa viktiga frågor ändrar vi våra värderingar. Vi försöker tänka positivt istället för att älska sanningen. Vi förklarar delar av Guds Ord för ogiltiga. Andra bitar av ordet börjar tolkas av vårt kött eller andra andar och krafter. Men vi kan se att församlingarna fortfarande lider brist och de inte är vad de borde vara. Då söker vi efter nya metoder istället för Guds vägledning. Vi vänder blicken mot USA för att anamma och hitta metoder som fungerar men vi frågar inte Gud om vi ska göra så!

Bedjarna blir färre. De äldre bedjarna dör bort och de yngre hamnar sällan i den tjänsten. Den profetiska Anden börjar släckas för vi frågar inte Gud utan går vår egen väg – för vi måste ju utveckla församlingen. Grupper inom församlingen förstår att någonting saknas och börjar fråga efter andlighet och på det smörgåsbordet finns det mycket i det New Age-anpassade Sverige. Sveriges kyrkor börjar erbjuda andlighet ur orena källor. Kyrkan måste ju hållas vid liv men vi frågar inte Kyrkans Herre!

Djävulen erbjuder andlighet som tillfredsställer våra krav på upplevelser i många former. Men vi ser inte att dessa krafter fortsätter att stimulera egot och självet. Olika upplevelser blir viktigare än Jesus, korset, blodet, omvändelsen, församlingen, syndabekännelsen.

Tre huvudgrupper har utvecklats i Kristi kropp

1. Den ena som strävar efter en felaktig självtillfredsställande andlighet.

2. Den andra gruppen letar egna idéer och metoder i egen kraft utan att fråga Gud.

I detta tillstånd har vi blivit väldigt öppna för vad som helst, vare sig det ser religiöst eller andligt ut så är vi med på det. Vi börjar samordna oss med andra rörelser utan att tänka på om Gud är där eller om Gud vill det.

”Låt oss bygga något stort så att alla kan se att vi är ett Rike.” (Babels ande)

”Låt oss få många med oss på den vägen så att vår betydelse ökar.” (Avguden ”JAG”)

”Låt oss använda Evangeliet som ursäkt för att genomföra detta.” (Falsk ekumenik).

Vi frågar fortfarande inte Gud. Bara det verkar vettigt från vårt sätt att se, vettigt för vårt förstånd, så är vi med på det och vi glömmer bort hur djävulen motiverade människan i syndafallet:

”Du ska själv bli som Gud, du ska själv kunna skilja på gott och ont”.

Så har New Age-anpassningen blivit accepterad i kyrkorna. Det som ser tveksamt och halvockult ut ute i världen, det gör vi också i kyrkorna när vi frågar oss själva och inte Herren vår Gud.  Djävulen gör på olika sätt inom och utanför kyrkorna. New-Age strävar ju efter att göra oss till gudar.

Hur långt har vi gått i vår kollektiva lust till självförgudning?

Betyder det här att Gud har övergivit sin älskade församling? NEJ!

Den tredje gruppen:

3. De som har kvar kärlek till sanningen, till den sanning som Jesus är, de utgör (fortfarande) Guds församling vart än de befinner sig. Herren välsignar och beskyddar för deras skull. Dock blir förlusterna stora när katastroferna börjar komma till Sverige. Men de kristna som har blivit vana att söka egna vägar och egna idéer behöver bli räddade. De som drivs tillbaka till Egypten (slaveriet i den egna kraften) behöver också bli räddade liksom de som strävar att återupprätta Babylon (den stora Skökan). Och Herren vill göra det!

"Ja, det vill jag sannerligen göra, säger Herren Jesus Kristus.
Men det kommer att ske genom lidanden och nöd."

I Kristus

Jan Johansson